söndag 14 november 2010

Fjortonde november

Lyssnar på klassisk musik. Ibland behöver jag lyssna. Bara lyssna. Och känna. Känna känslorna jag har inom mig. Musiken kan ta fram det. Det är påfrestande. Nödvändigt. Men när jag har lyssnat och känt går det över för ett tag.

Trots det kan jag ändå inte leva fullt ut. Alla krav. Allt som jag vill lösa innan jag tar tag i resten. Allt som inte jag kan lösa. Jag fortsätter gå. Ibland ser jag framåt. Men mest går jag där med huvudet böjt. Rädd för att se vad som händer. Och var det kommer leda.

Jag vill inte se. Men blir påmind varje dag. Går förbi en viss byggnad och det blev plötsligt svårt att gå. Men jag måste springa.

Det går inte att fly. Jag har lärt mig det. Till en annan stad eller någons famn. Jag blir ändå påmind. Och då sitter jag där ihopkrupen. Måste skaka på foten eller gunga kroppen. För att kunna andas.

Hitta lite lugn i rytmen.

Inga kommentarer: