Sextonde september

Jag är glad att den här dagen som började med dåligt väder, slutade med sol. Däremot är jag inte glad att jag måste plugga teori hela dagen, men snart behöver jag aldrig mer göra det (förhoppningsvis). Jag har inhandlat naturgodis så jag är good to go, men känner att jag kan vänta någon minut med det.

Ikväll kanske jag ska ut och övningsköra. Då ska vi fara till jävrebodarna och kika på kisseungar. Det känns konstigt, men jag vet att jag behöver få lägga kärlek på en ny kisse.
Men jag sakar Kirre otroligt mycket. Vanan att ropa på honom när jag kommer hem sitter kvar och jag tänker på honom varje dag.

Jag kommer ihåg när vi precis hade tagit med honom hem. Jag bodde på övervåningen då, eftersom jag målade om i mitt rum. Det första Kirre (då för tiden hette han Theo) gjorde var att springa under soffan. Jag och Marcus låg på mage och kikade på honom där under. Vi försökte locka fram honom med diverse leksaker, men han ville stanna där under och busa med oss.
Till slut sa vi att han får väl komma av sig själv, och vi satte oss i sängen och såg någon film. Till slut kom han och han sov vid våra fötter den natten.
Jag kommer ihåg att han jämt lade sig på tangentbordet eller jagade fingrarna när man skrev på det. Jag kommer ihåg när han jagade muspekaren på skärmen och jag kommer fortfarande ihåg hur det känns att stryka honom på magen.
Det var en underbar katt, med bra psyke och världens finaste personlighet en katt kan ha. Jag kommer aldrig glömma honom - min första katt som tyvärr bara fick leva i drygt ett år.